Jaha ni! Idag är det 2 veckor kvar tills bf.  Hur gick det till egentligen? Imorgon går vi in i v 39, en vecka som jag adrig trodde jag skulle nå. Första målet var v12, nästa 20 och efter det 25, så långt kunde jag tänka mig. I vecka 18 kommer jag ihåg hur jag tänkte "jag kommer aldrig få någon mage". Det tog ganska lång tid innan den dök upp, men nu kan man inte gå miste om den. Det har blivit större än vad jag kunde tänka mig, men nu är den en del av mig. Just därför känns det lite vemodigt att den ska försvinna, den har ju varit en del av mig i 9 månader, ja eller iallafall 3. Men det som kommer ut ur den är uppenbarligen det största i livet! Så nu börjar alla funderingar om hur vida vi kommer klara denna uppgift som väntar oss. Vad ska vi göra när han skriker?! Jaja vi kommer lösa det tillsammans, med tiden kommer vi lära känna vår lille plutt!