Äntligen! Äntligen!

Nu har jag äntligen känns bebisen! Åh vilken lättnad.

För bara 2 veckor sedan trodde jag att det inte bodde något i min mage, den syntes knappt, kändes knapp att jag var gravid förutom denna konstanta trötthet. Jag började till och med bli väldigt orolig, kanske mest för att jag jämför med Nils graviditet. Honom kände jag redan i v 16 och eftersom att de flesta beskriver det som om att graviditet nummer 2, då sker allt fortare blev jag orolig att något var fel. Men så äntligen den 17e oktober kände jag de första rörelserna. Ja denna gång käns det mer som rörelser än fladder. Kanske för att jag vet "hur det ska kännas". Jag vet faktiskt inte men det var otroligt skönt, en sten som släppte. Nu känner jag bebisen mest när jag ligger ner och tar det lugnt. Det är så härligt!