Gud så tiden springer iväg! Har helt missat att fota magen i vecka 32.. Men tror jag har en bild från vecka 33 iallafall. Ja efter allt födelsedagsfirande i april var det ju långhelg. Vi hängde ute på landet och bara tog det lugnt. Sedan dess har jag varit sjukskriven och jag har fortfarande inte vant mig vid att vara "ledig". Tycker det känns så orättvist att jag får vara hemma medan Alex går och jobbar men jag antar att min kropp behöver det. 

När jag var hos barnmorskan förra veckan påpekade hon återigen att han ligger väldigt långt ner, vad det innebär har jag ingen aning om.. Han kommer när jag är redo, inget jag går och funderar jätte mycket på. Men nu börjar det iallafall bli mer påtagligt att han snart är här, helt sjukt! De till en början 40 långa veckorna är snart över! Tänk om 44 dagar är han beräknad.. Jag kommer nog inte förstå först den dagen han är här. 

Men lite mer verkligt blev det när jag förra veckan var och hälsade på min syster som precis fått sitt andra barn. Tänk att vi också ska ha en sån liten bebis snart. Kan inte förstå. 

Annars mår jag bra förutom förskylningen jag lyckades få med mig från Gotland. Jag har en livlig bebis i magen som sprattlar mest hela tiden. Det som stör mig mest nu är den förbaskade halsbrännan som kommer smygandes vid något tillfälle varje dag, helst på natten.. Har aldrig upplevt den svidande, brännande känslan förut, den är verkligen hemsk! Sömnen är sådär bra men det gör inte så mycket då jag kan sova lite middag om jag vill. Livet rullar på och jag försöker ta vara på den sista tiden som gravid, kommer sakna det sen!