På torsdag är det ett år sedan vi plussade, Gud så fort tiden har gått! Tänk nu är han här. 

Vilken resa vi gått igenom, den har bara varit positiv. En bättre graviditet och förlossning kan man nog inte ha. Jag har verkligen världens bästa kropp.

Såhär ett år senare tänker jag tillbaka på den underbara resa som var, nu känner jag att jag kanske var för dålig på att njuta just då? Jag kan sakna känslan att ha honom i magen så mycket. Att få stryka på magen och känna hans sparkar, höra hans hjärtljud och se hans rörelser. Nio månader kan kännas som en lång tid och tro mig det känns som en evighet, just då. Nu känns det som om han har funnit här hela livet och som att de fyra månader han har funnits hos oss har varit lika lång tid som en vecka. 

Jag hoppas jag får få igenom en lika en underbar resa inom några år!